検索キーワード： 著者 "Emelie Robin Eklund" すべてのカテゴリー

Jag visste att Granlihytta var uthyrd den här sommarveckan och tänkte gå förbi och se om det fanns gas och ved tillgängligt. Jag tog hunden med mig och gick över gärdet längs fårstigarna. Stugan ligger i en liten glänta med ganska tät granskog runt omkring. Det är bra kvalitet här, jag tänker flyktigt att här borde det gallras en del skog inom de närmaste åren. Jag stannar en bit från stugan. Mellan träden ser jag att gästerna har hängt ut täcken och kuddar genom fönstren, madrasserna står lutade längs ytterväggen. Förnuftigt, tänker jag, för jag vet att Granlihytta inte har varit besökt så mycket de senaste åren.

Thomas och jag var på cykeltur. Det var sommarlov. Dum Boys hade nyligen släppt Splitter Pine och det råa riffet genljöd från en bergsprängare på pakethållaren när vi trampade ut från gården genom Meråker, mot Sverige. När vi kom till en fäbod vid en liten sjö hade det börjat skymma. Vi knackade på dörren och frågade kvinnan som bodde där om det var okej att vi slog upp vårt tält bakom uthuset. Det var helt i sin ordning, men så fort vi hade grillat korvarna och var mätta och belåtna började det hällregna.

Linda ledde mig ut på den mjuka mattan där hon satte mig på knä. Innan jag hann fundera över vad som skulle hända strömmade pulserande, orientalisk musik ut ur högtalarna. Linda började dansa en förförisk dans på egen hand och utförde en slags bakvänd striptease, i det att hon började med trosorna. Långsamt, långsamt, utan att avslöja något, dansade hon runt mig, lirkade av sig sina tunna, röda tangatrosor av finaste silke och spelade upp en liten scen som avslutades med att hon släppte trosorna i mitt knä. Förförelsen var total och fullständigt omöjlig för en normalt utrustad man att motstå.

Jag upptäcker att jag har problem med att välja mellan massage och ett varmt bad. Båda skulle vara himmelskt. Massage? Bad? Massage? Bad? Jag har på mig cykelbyxor och njuter av den strama, heltäckande känslan de ger runt benen, över rumpan, i skrevet. Jag har inte lust att ta av mig dem, så jag bestämmer mig för massage istället för ett bad (först senare går det upp för mig att jag skulle ha kunnat badat i cykelbyxorna, men det får vara en bra utgångspunkt till nästa gång). Jag vet inte längre vart den här lilla resan ska föra mig, men jag vet åtminstone att den börjar med en massage.

"Upp, upp, upp," upprepar jag, den här gången lite mer otåligt, på gränsen till hysteriskt. Han sätter sig på sängkanten, ser på mig och flinar. "Åh, husets herre kommer hem och då är inte mina tjänster längre önskvärda", säger han och ler förnöjt. Jag nickar bekräftande till en dusch och drar otåligt i lakanet. Han välter av sängen, ser på mig och flinar, gnider sig i skrevet och går ut i badrummet. Jag sliter av sängkläderna, stoppar dem i tvättkorgen, öppnar fönstret för att lufta och letar upp rena sängkläder.

"Det är här vi ska in", säger min vän vänligt. Jag stannar upp och tittar på huset. Det lyser mysigt och lockande från de gamla fönstren. Jag tar ett djupt andetag, men jag kan inte röra mina ben trots att en iskall vind försöker tvinga in mig i det mysiga huset. Lars tar mig i handen och likt ett förskolebarn leder han mig genom grinden och mot den blåmålade dörren. De som bor här har redan satt upp sina juldekorationer, trots att det bara är början på december. Innan vi hinner fram för att ringa på, öppnas dörren och en ung man med blont hår sticker ut huvudet och ler varmt.

"Du höjer upp ditt skrivbord så att vi båda kan stå upp och titta på kalkylbladet på skärmen. Du sträcker ut armen och pekar på en siffra. Du drar tillbaka armen igen. Din överarm rör vid min. Varenda rörelse gör att doften av din parfym tränger ännu längre in i min hjärna. Långsamt tar den kontroll över mina tankar, mina rörelser, mina stämband. Jag flyttar min fot en aning så att jag snuddar vid din höft. Men jag har ingen aning om vad ditt kalkylblad handlar om. Försiktigt kastar jag en blick mot Karin, som sitter vid skrivbordet mitt emot ditt.