REPRIS. I väntan på nya avsnitt kör vi lite repriser av sådant vi tänker att ni kan vilja lyssna på igen.

”Los Angeles 1981 är ju otroligt annorlunda mot hur Borås var 1981”

Gäst i avsnittet är författaren och översättaren Johan Nilsson som översatt Bret Easton Ellis senaste roman Skärvorna – The Shards. Vi pratar om Los Angeles, om musiken och drogerna, om narrativet och den opålitlige berättaren, om ett kassettband som skrämde livet ur en av oss och om Den Närvarande Deltagaren.

Med Johan Nilsson, Elin Boardy, Martin Engberg, Jessica Schiefauer, och Mattias Hagberg

Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén

”Jag är lite förälskad i begreppet postmodernism”

I det här avsnittet bekänner Mattias Hagberg sin kanske djupaste böjelse – han dras till allt som benämns postmodernism. Vad säger de andra? Elin närmar sig ämnet med rädsla, Jessica och Martin med pepp, nyfikenhet och ”hejaheja”.

Vi frågor oss varför det endast tycks vara män som anses vara postmodernistiska författare och trevar oss fram i frågan om vad som egentligen kännetecknar ett postmodernistiskt verk.

Avsnittet får en flygande start… eller nåja, kanske inte helt och hållet, men det slutar i alla fall med att Mattias Hagberg lurar poddens övriga medlemmar rakt i en postmodernistisk fälla.

Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer.

Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén

”Vill jag ligga nu eller vill jag gänga mig för lite längre tid?”

Elin ställer frågan ”Hur vet man om en idé ska bli en novell eller en roman?” Hur påverkade blev vi av skrivarskolorna och novellboomen på sent nittiotal egentligen? Jessica och Martin har många teorier, Mattias kommer som vanligt in från ett annat håll. Martin läser en text om en myra och panelen blir oense. Vi brister nästan ut i sång och uppfinner det internationella tecknet för dans innan vi tar oss i kragen och återgår till ämnet. På ett ungefär i alla fall.

Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer.

Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén